tiravira

Katarina ringde mig i veckan och undrade om jag inte kunde ta hennes tid för Ylva. Klart jag ställer upp.

Linus  fick följa med och hjälpa till mig att lasta Tira och Socka (Klaras häst, tjejen jag ska rida med) De var fantstiskt lätt att lasta dem och vi var där i god tid! Både positivt och negativt. Tira trissade ju upp sig som bara den för att hon ville komma igång med arbetet. Men vi hade ingen bra stans att rida fram på. Padocken var översvämmad med vatten och lika så stigen att rida på. Framridningen bestod bara av skritt fram och tillbaka på stallbacken. Vilket Tira inte uppskattade hon är sådan att man måste få låta henne springa av sig lite energi i början. Och speciellt när hon bara hade blivit lite lätt riden sen jag red henne sist. Redan innan vi kom in i ridhuset så började hon trixa och mixtra och lätta fram. Väl inne i var det rena rodeon, men jag kunde inte annat än skratta åt henne, där hon höll på med sina små "hopp".

Ylva bad mig gå in på en volt och få henne att iaf lyda komando om vilken riktning vi skulle åt, sen vilken gångart de var spelade inte så stor roll. Efter att hon lugnat ner sig kunde vi börja med en övning, sidoförflyttning på volt, och här istället så tappade hon framåtbjudningen och la den mesta tyngd på bakbenen så då var det att driva på istället. Aldrig att man kan sammarbeta, nej nej Tira med sin egna tokiga vilja.